Apiterapi
Ett bis värld är omfattande: det är en värld där det finns blomning, svärmning, biologisk mångfald, pollinering – en väldigt intressant insekt.
Ordet “apiterapi” kommer från grekiskans “api” (bi) och “therapeía” (terapi): etymologin är självförklarande.
Apiterapi började troligtvis med biodling och omkring år 900 f.Kr! Människor blev bofasta och lärde sig att “tämja” bin och nyttja bikupans produkter. Det förklarar den omfattande empiriska kunskapen kring bikupans pärlor som vi har. Dessa inkluderar propolis, honung, bidrottninggelé, pollen och bivax!
Det är ganska troligt att den första användningen av produkter från bikupan var begränsad till mat. Men framåt år 400 f.Kr börjande Hippokrates, som även kallas ”medicinens fader”, att prata om honung för dess fördelaktiga användning i hudvård. Senare skulle den persiska läkaren, Avicenna (980-1037 e.Kr), komma att prata i sitt verk om värdet av propolis för hudvård, men även för andra saker.
Apiterapi glömdes sedan bort av befolkningen under många år och återkom ganska nyligen. Vår moderna uppfattning om denna forntida praxis var länge förknippad enbart till användningen av bigift. Men tack vare många vetenskapliga studier blev den smala definitionen återigen breddad för att inkludera alla typer av produkter från bin. Studier framhöll potentialen hos propolis, honung, bidrottninggelé och pollen. Denna bredare vision visade också värdet hos produkter från bin och ledde till att de inkluderas i vår moderna definition av apiterapi.
Apiterapi utövas numera i Europa, Asien och USA. Den har nyligen (åter)erövrat många länder och hittar gradvis sin väg till vanliga familjer tack vare ett växande utbud av färdiga produkter.
Tack vare dessa studier, dåtidens bruk av dessa produkter och vår gemensamma kunskap har det visat sig att bikupans pärlor har signifikant intresse för följande områden:
Dessa användningsområden och läkemedelsformer är områden som förstärker vår passion för propolis, bidrottninggelé, honung, pollen och bivax.